|
Rättsläget i den här frågan är mycket osäkert. I lagens terminologi är det avgörande om den kapitalförvaltning du planerar att ägna dig åt är så pass omfattande att du kan anses vara verksam i ”betydande omfattning” i bolaget. I sådana fall tilllämpas de så kallade 3:12 reglerna och du är inte längre passiv ägare i bolaget.
Men vad betyder detta i praktiken? I våras kom Regeringsrätten med en ny dom som ger viss ny vägledning i frågan. En man hade i sitt trädabolag köpt noterade värdepapper för mellan cirka 300 000 kronor och 1,4 miljoner kronor per räkenskapsår, och avyttrat dito för mellan cirka 14 000 kronor och 1,4 Mkr. Antalet transaktioner per räkenskapsår hade varierat mellan 17 och 52 stycken, och hans årliga arbetsinsats hade uppgått till mindre än tio timmar.
Regeringsrätten kom fram till att mannen inte varit verksam ”i betydande omfattning”, trots att domstolen konstaterade att transaktionerna under perioden både varit frekventa och inte avsett obetydliga belopp. Domstolen menade bland annat att arbetsinsatsen, mindre än tio timmar, inte kunde anses ha haft en påtaglig betydelse för bolagets vinstgenerering.
Att av denna dom dra slutsatsen att kapitalförvaltning alltid ska betraktas som passivt ägande är enligt min uppfattning uteslutet. I stället torde den samlade arbetsinsatsen vara helt avgörande. Mindre än tio timmars årlig arbetsinsats är rimligtvis för lite tid för att kunna bedöma någon som verksam ”i betydande omfattning”, men vart går gränsen?
Notera också noga att det är företagsägaren som har bevisbördan gällande nedlagd arbetsinsats. Att liksom mannen i fallet fatta 52 stycken investeringsbeslut under ett år med en arbetsinsats understigande tio timmar måste rimligtvis vara mycket svårt att övertyga Skatteverket om.
För de företagare som vill göra resan till en lägre beskattning genom så kallade trädabolag, utan risk för ifrågasättande från Skatteverket, rekommenderar jag även i fortsättningen diskretionär kapitalförvaltning. |