”En recession leder till fina affärstillfällen”. Det säger Thomas ”Tom” Sandell, den svenske Wall Street-profilen som förutsåg subprime-härvan och gjorde 2007 till ännu ett lysande år för hedgefonden Castlerigg. För HQ+ avslöjar han sin tyngsta investering just nu
TEXT: NIKLAS JOHANSSON
På hösten 2006 berättade Dagens Industri om en okänd svensk hedgefondförvaltare som hade anslutit sig till Christer Gardells fond Cevian i försöken att skaffa sig inflytande över Volvo genom att förvärva stora aktieposter i lastvagnstillverkaren. Namnet på hedgefondförvaltaren var Thomas Sandell. Har du hört namnet förut beror det antagligen på att du minns dessa rapporter.
Det var bara ett problem. Uppgifterna i Dagens Industri stämde inte. Thomas Sandell, som trivs bäst utanför rampljuset, blev rubrikernas man på grund av en pressanka. I normala fall är hans röst och ordval milda, men vid minnet av de felaktiga artiklarna röjer Thomas Sandell en viss irritation. – Jag har aldrig ägt aktier i Volvo i hela mitt liv, inte min fond heller. Dagens Industri ringde inte ens upp mig. Hans låga profil på finansmarknaden blir svår att bevara – med eller utan pressankor. Den som startar sitt eget förvaltningsbolag, gör sig en miljardförmögenhet och förvaltar mer än 50 miljarder kronor i en framgångsrik hedgefond får blickarna på sig. Inte för att han behöver uppmärksamheten, de stora institutionella kunderna imponeras av avkastning, inte av ett känt ansikte. – Jag vet inte riktigt vad man har att vinna på en hög profil om man inte har ett stort ego. Det har inte jag.
Den finansiella turbulensen under 2007 var skoningslös mot de hedgefonder som fastnade i förlustpositioner på den amerikanska bolånemarknaden, två av investmentbanken Bear Stearns hedgefonder gick omkull. Men avkastningen i Castlerigg kunde ingen klaga på, samtidigt som världens ledande index för hedgefonder steg med 4 procent levererade Castlerigg 11 procents avkastning. En viktig anledning var att Thomas Sandell och hans förvaltare förutsåg problemen på bolånemarknaden i USA och hur dessa problem skulle fortplanta sig till byggindustrin. – Vi blankade i kreditinstrument med exponering mot subprimemarknaden (bolån till konsumenter med låga kreditbetyg) och i byggbolag och homebuilders. Det tjänade vi mycket på. Men vi är i grunden väldigt defensiva, vårt främsta mål är att bevara kapitalet och att ge en absolut avkastning. Vår avkastning har väsentligt lägre standardavvikelse än aktiemarknaden och investerare jämför oss med alternativ på penningmarknaden. Ändå ska vi kunna ge en årlig avkastning på 15-20 procent.
Framgången får en extra ironisk dimension av att Bear Stearns var Thomas Sandells arbetsgivare under flera år. Där skaffade han sig ett tillräckligt starkt renommé för att kunna starta ett eget förvaltningsbolag under 1998, Sandell Asset Management. Bolagets fond Castlerigg har sedan dess givit en årlig genomsnittlig avkastning på 15 procent. Den följer flera alternativa placeringsstrategier och fördelar om kapitalet till den strategi som fungerar bäst i rådande marknadsklimat. En specialitet är riskarbitrage, ett begrepp som kan tyckas vara en paradox. Arbitrage är ju en (mycket ovanlig) riskfri vinst som uppstår tack vare att samma tillgång värderas till olika pris på skilda marknader, till exempel när en aktie är noterad på flera handelsplatser och det uppstår en irrationell värderingsskillnad. Riskarbitrage är istället ett kalkylerat risktagande tänkt att dra fördel av en händelse, exempelvis ett uppköp av ett börsnoterat bolag. Vanliga varianter är att köpa aktier i ett bolag föremål för bud i förhoppning att någon ska lägga ett motbud som trissar upp kursen eller att köpa rabatterade skulder i företag som befinner sig under rekonstruktion. Alla affärer kommer inte att ge vinst, men i bästa fall merparten. Riskarbitrage handlar om att ha oddsen på sin sida, och att göra tillräckligt många affärer för att det sammantaget ska ge en god vinst. En poäng med riskarbitrage är flexibiliteten, när börsen stiger finns det många investeringsmöjligheter inom uppköp, när ekonomin krisar hamnar många bolag på obestånd.
Så hur ser Thomas Sandell på aktiemarknaden och USA:s ekonomi det närmaste året? Recession eller inte? – Aktiemarknaden är jag ingen expert på eftersom vi investerar i händelser. Marknadsrisken försöker vi neutralisera genom att skydda våra aktiepositioner. Om vi är på väg in i en recession kommer det att leda till fina affärstillfällen för oss, många bolag hamnar i så fall i finansiella problem vilket ger oss en möjlighet att delta i företagsrekonstruktioner, som i detaljhandelsbolaget K-Mart för några år sedan. Då köpte vi in oss i bolagets skulder för 65 cent per dollar och fick till slut ut 95 cent per dollar. En väldigt bra affär.
Samtidigt måste det tuffare marknadsklimatet leda till färre uppköp, alltså färre händelser som ni kan utnyttja, är det en nackdel?– Det är helt klart färre fusioner just nu, mest för att private equity har svårare att finansiera uppköp. Då allokerar vi om en större del av våra tillgångar till investeringar i företag på obestånd. Det är det fina med att vi har flera strategier i Castlerigg, sambandet mellan uppköp och företagsrekonstruktioner är inverterat. Oavsett konjunkturläge har vi ett bra affärsflöde.
Hur ofta går ni på ordentliga minor, exempelvis att bud på noterade bolag dras tillbaka?– Det händer varje år. Vi investerar i omkring 400 case varje år, några misslyckas alltid. Det handlar om att ha ett så stort flöde att genomsnittet ändå blir bra. Vi begränsar vår risk och siktar inte på en högre årlig avkastning än 15-20 procent, om vi siktade på 30 procent skulle det innebära för hög risk.
Du nämnde K-Mart inom rekontruktioner, men hur ser en idealisk affär ut för er inom uppköp?– Ett bra exempel är när kanadensiska nickelbolaget Inco lade ett vänligt bud på gruvbolaget Falconbridge 2006. Konkurrenten Xstrata ägde 20 procent av Falconbridge, som inte ville bli uppköpt av Xstrata. Med tanke på att Xstrata hade en historia av aggressivt agerande såg vi en mycket god chans till budstrid. Det var en väldigt ren affär där vi hade fått en viss avkastning även om Incos bud hade gått igenom och dessutom fick vi en option på budstrid. Mycket riktigt blev det en budstrid, som höjde priset från 45 till 59 kanadensiska dollar. Det blev en väldigt bra affär till låg risk.
Hedgefonder med inriktning mot riskarbitrage har blivit allt vanligare, finns den typen av lysande affärsmöjligheter fortfarande kvar på marknaden?– Det är ganska sällsynt, men ett annat bra och aktuellt exempel inom gruvindustrin är BHP Billitons bud på Rio Tinto. Vi tog en position i Rio Tinto innan BHP höjde sitt bud och ser en stor sannolikhet för att den affären ska gå igenom. BHP kan betala upp till 20 procent mer och ändå räkna hem Rio Tinto.
Hur tungt väger den positionen i Castlerigg?– Det är vår största position just nu. Thomas Sandell är betydligt mer känd i hemstaden sedan 20 år, New York, än i Sverige. Han lämnade hemlandet efter en ekonomutbildning i Uppsala, fick sitt första jobb i Paris och fortsatte sedan till New York för MBA-utbildningen vid Columbia Business School. På Wall Street kallas han numera för Tom Sandell. Hans svenska har med åren fått en lätt amerikansk språkmelodi. Det är ingen liten resa för någon som ursprungligen hade svårt att trivas i staden, som längtade hem till Sverige. – Jag åkte bara till New York för att ta min MBA, jobba ett par år för att skaffa mig erfarenhet och sedan åka tillbaka till Europa så snart som möjligt. Men den typen av handel inom riskarbitrage som jag var intresserad av fanns inte i Europa då och sedan började jag trivas bättre i New York. Jag såg att jag hade bättre utvecklingsmöjligheter här än någon annanstans i världen.
Har du några positioner i svenska bolag?– Det är inget jag kan prata om. Men det är generellt en hög kvalitet på svensk industri med många välskötta bolag och det tilltalar oss eftersom vi föredrar låg risk i våra investeringar. Det ideala för oss är när ett bolag av hög kvalitet blir uppköpt.
Köparen Gemed tvingades nyligen höja sitt bud på Boss Media, var ni en av vinnarna?– Nej, ett bolag måste ha ett börsvärde på minst 500 miljoner dollar för att vi ska gå in, annars blir likviditeten i aktien för låg.
Hur ser dina känslor för Sverige ut nuförtiden, några planer på att flytta hem?– Inte just för tillfället, men jag älskar Sverige så vi får se vad som händer. Förresten, jag jobbade ett kort tag med HQ Banks ordförande Mats Qviberg på Carnegie, du får hälsa honom att vi borde ta en lunch nästa gång han kommer till New York.