|
Säga vad man vill om Wallenbergarna, men nog har de lyckats bygga ett ansenligt företagsimperium. I Investor och Wallenbergsstiftelserna finns flera av Sveriges största och viktigaste företag inom industri, finans, läkemedel och teknologi.
Men det finns en sak till som Wallenbergarna lyckats bygga upp, ännu mer framgångsrikt: Myten om sig själva. De styrelserum, presidentpalats och regeringskanslier runt om i världen som Wallenbergarna inte har access till genom ett enkelt telefonsamtal är intet värda. Wallenbergarnas kontaktnät är helt unikt, med svenska, europeiska och kanske även globala mått mätt.
Myten odlas också effektivt med anekdoter om ”Häradshövdingen” och hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn, med karakteristiska smeknamn som Jaju, Dodde, Boy-Boy, Pirre, Husky och Poker. Just ”Dodde” – Marcus Wallenberg Jr., 1899-1982 – fick några av oss på HQ höra en hel del om när Claes Dahlbäck nyligen gästade oss. ”Jag har haft förmånen att arbeta för vår tids Axel Oxenstierna”, berättade Claes Dahlbäck. Ingen har haft så stort inflytande i svenskt näringsliv som Dodde, knappast förr och definitivt inte senare. En extremt påläst, kunnig och hands-on arbetsnarkoman. Med goda råd om stort och smått: ”Drick aldrig starksprit på flygplan”, lär han ha tipsat. ”Och lita aldrig på den som saltar och pepprar maten innan han smakat på den”.
Alla hamnar i skuggan av Dodde, men även jämfört med Claes Dahlbäck ligger de flesta i lä. Claes Dahlbäck har arbetat för Wallenbergarna sedan början av 1970-talet, varav drygt två decennier som vd för Investor, och har hunnit samla på sig tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att sprida sina egna insikter. En av dem, fick vi höra, är följande: Private equity är överlägset, både som ägarform och som investering. Private equity drar till sig de skarpaste hjärnorna, de bästa företagen och erbjuder den högsta avkastningen. Inom private equity finns inga ansiktslösa och passiva ägare. Inom private equity finns inga medelmåttiga direktörer. Alla drar åt samma håll, hårt och snabbt.
Det enda som oroar med private equity är hur det påverkar börsen. Där finns fortfarande gott om fina och välskötta bolag, men den allt större dragningskraften i private equity är en utmaning som kan leda till utarmning. Är börsen på väg att bli näringslivets bakgård?
|
|
"Private equity drar
till sig de skarpaste
hjärnorna, de bästa
företagen och
erbjuder den högsta
avkastningen."
Erik Amcoff, chefredaktör |